Sandra

Oj, säger jag bara, nu är det helt klart: jag ska till USA, Kalifornien Santa Barbara och plugga i ett år, från och med 7 augusti. Riktigt ett helt år är det ju i och för sig inte, först är det 3 och en halv månad tills jag börjar mitt lov, och då kommer jag hem i en månad, och åker sedan igen i januari för att stanna i 4 månader (och då hoppas jag att alla jag känner kommer och hälsar på mig!). Jag är grymt nervös, men ändå känns det inte verkligt än. JAG, Sandra Öhman ska åka helt själv till USA. Det känns inte verkligt alls, inte för fem öre.

Man kommer att lämna all trygghet i Sverige och rymma från tryggheten till de farliga osäkra livet. Så kände jag i och för sig när jag skulle lämna min hemort och börja på gymnasiet i stora stan.. Alla är nervösa när de möter någonting nytt, och oftast förblir det bara en känsla som sedan försvinner. I värsta fall är det faktiskt bara att åka hem, dock måste man ju stå ut med lite och inte bara ge upp så fort det blir en fis på tvären. Jag menar, man måste ju börja leva utan mamma och pappas trygghet någon gång. Man måste våga sig ut och klara sig själv även om det är det läskigaste man någonsin gjort. Man ska övervinna sin rädsla. "Du kommer att växa något så enormt under tiden du är där, du kommer utvecklas mer än någonsin just för att du är där, och tvingas till att klara dig själv" kloka ord från Stig (min handledare från praktiken) Och han har verkligen rätt.

Jag försöker just nu tänka positivt: att jag i alla fall kommer få en fin solbränna, och förmodligen gå ner lite i vikt eftersom jag inte gillar den Amerikanska maten så väldigt mycket, jag kommer väl mest leva på sallad och sådant.. Så ifall det skulle skita sig helt med att trivas och klara sig själv så har jag fått ut något bra av det i alla fall. Förmodligen får man ju några vänner också (om jag inte blir FÖR blyg).

Språket.. nja, jag kan.. men jag blir så osäker just nu. Ush !

Och nu när jag tänker på det: OJ , detta är verklighet.. jag SKA till USA.. på riktigt om ungefär 4 månader..
Och sanningen är att jag livrädd !